Andra arbetsveckan är här.

Vardagen liksom bara trycks upp i ansiktet. Pang, så är almanackan fulltecknad med möten, skolaktiviteter, måsten och prylar som man måste se till att få gjort. Jag har varit tvungen att göra ett schema för mig själv den här veckan, för att inte missa något viktigt. Jag glömde till och med bort att jag skulle träna i måndags kväll. Jag som aldrig glömmer något. Jag kom på det en och halv timma efter att träningen var slut…

Jag har inte haft några tider att passa på hela sommaren. Min hjärna tar tydligen lite tid på sig att ställa om. Eller något…

 

 

Jag var i Stockholm i helgen. På bröllop. Jobbade först, men var även gäst denna gång. Fantastiskt fint var det. Allt var så där supervackert och alldeles lagom. Dessutom fick jag uppleva en liten oas i Stockholm som jag inte visste fanns. Hade ingen aning om att Gamla Filmstaden i Solna kan vara den absolut häftiga och mest harmoniska bröllopsplats jag har varit på. Nu vet jag.

Nu är min kringflackande bröllopssalong uppriggad här hemma igen. Ikväll har jag konsultation inför ett bröllop i mitten av september här i närheten. Det är förvånansvärt enkelt att vara kringresande bröllopsfrisör. Mycket enklare än att förbereda en fast salong för bröllopsklädsel. Nu är alla rätta grejor redan packade, alltid.

 

 

Lyxigt när man fick rå om bruden tillsammans med vänner både under en middag hemma hos min syster kvällen innan, under hela förmiddagen med förberedelser och sedan även få vara med när hon blir fru på riktigt. Det finns nog ingen annan jag unnar detta mer än just helgens finaste H. Av många olika anledningar.

 

 

Så som sagt. Vardagen rullar på många plan. Jag sitter nu på kontoret med alla papper som halkat efter på firman under sommaren och ser ut på min ”salong” för kvällen och har precis ändrat Minstingens förskoletider för slutet av veckan då han måste följa med mig upp till Järvsö på föräldramöte.

Efter helgens bröllop saknar jag Italien ännu mer. Jag har lite svårt för att komma hem. Inte för att det är mycket jobb. Det har jag ingenting emot. Jag hade hellre utfört det 250 mil söder ut bara.

En av brudens bästa vänner sa i sitt tal i lördags att hon (finaste H) gjort helt rätt när hon flyttat hem till Sverige igen efter så där elva år i Italien och gift sig med en svensk man. För svenska män är bra, sa hon (själv är hon gift med en italienare). Vad hon grundade just det påståendet på gick hon inte närmare in på än så…

Hon har säkert rätt och för finaste H var det så klart helt rätt. Men jag är ju gift med en svensk man, så då vore det väl inte helt fel att flytta till Italien… Eller?

 

Karmisar Becca