Morfar är på besök

och tycker att bloggen uppdateras lite dåligt. Det går alldeles för många dagar mellan inläggen…

Jag är väl villig att hålla med honom, men har ändå haft lite svårt att få till den rätta skrivkänslan. För mig är den viktig för att inlägget ens ska kännas värt att läsa.

Men nu gör jag alltså ett försök med ett inlägg på begäran från min pappa…

Imorgon har vi varit hemma i Hovis i en vecka. En vecka här hemma känns som en grisblink i jämförelse med samma tid Bortom Verkligen. Här hemma går ju tempot i rasande fart. Varför? Varför är det inte möjligt att skapa samma lugna känsla hemma i vardagen som där uppe? Vi lyckades ju behålla den känslan hela det året som vi bodde där uppe…

Men det är mysigt att vara hemma också.

Det är ju väldigt enkelt och praktiskt och självgående allting. Kanske är det just det som är grejen. Att allt är så lättillgängligt.

Rinnande varmt och kallt vatten. Alltså har man fem gånger så mycket kläder som ska tvättas och vikas. Man kan duscha varje dag, det tar ganska mycket tid om man räknar på det årsvis.

Det finns elektricitet vilket i sin tur inbjuder till bland annat en hel del tevetittande och annat elektrojox…

Jag och lilla M har gymmat inne i stan flera gånger denna veckan. Hur mycket tid tar inte det.

Det är nog bra med inlägg på begäran ibland, så jag får chansen att reflektera. Gör det bäst när jag skriver.

Två av tre barn har börjat skolan i veckan. Lilla M börjar först på måndag, men efter det är vardagen ett praktfaktum. Om det nu finns ett uttryck som heter så.

Full fart mot sommaren. Man har ju redan lite vårkänslor av plusgraderna och spöregnet här hemma som förgyllt oss denna lördag.

Fortsatt trevlig helg till er alla.

Karmisar Becca