Helgen har spenderats i Västra Tunhem, där jag växte upp.

Det är så det står i mitt pass på födelseort, V Tunhem. Men postorten är Vargön. Tvärtemot vad namnet beskriver, så är det ingen ö och det finns inga vargar.

Llewelyn Lloyd

var en excentrisk engelsman och tillika björnjägare som hyrde herrgårdsbyggnaden på Ronnum i mitten av 1800-talet. Han beskrev platsen vi firade min älsklingsfasters födelsedag i helgen som följer ”I mellersta och södra Sverige finns få skönare ställen än Ronnum”.

När jag växte upp var Ronnums Herrgård ett palats på andra sidan stora vägen dit det ’fina’ folket åkte och förtärde fina middagar och i min fantasi florerade i dyra klänningar och kostymer. Om vi lyxade till det med äta-ute-mat, så var det pizza från Roma i Fyrkanten, Vargöns lilla centrum, eller vid extra påkostade tillfällen på sin höjd på Koppargrillen i Vänersborg.

Den här helgen har jag ätit, sovit och spelat biljard på Ronnums Herrgård.

Det har verkligen varit jättehärligt att träffa släkten på min pappas sida under helgen. När vi växte upp var vi riktigt tighta. Vi bodde inte alls långt ifrån varandra och var mer som familj allihopa.

Numera är vi alla utspridda, men kärnan finns på ett vis kvar.

Carl von Linné skrev 1746 ”Detta Västra Tunhem låg där så som ett jordiskt paradis på sydvästra sidan av Hunneberg. Prästgården, som var den vackraste ibland alla jag sett, låg där intill roten av Hunneberg.”

Vi våfflade till det och tog även en kaffe på denna plats innan vi styrde vidare uppåt huvudstaden för att fira sportlov ytterligare några dagar.

Jag har bott tillräckligt länge borta för att nu verkligen uppskatta min barndoms by till fullo. Nostalgi på en tämligen hög nivå och väldigt mysigt!

Karmisar Becca