…och undvika panik.

De flesta man pratar Corona med just nu verkar ha en större oro för vad åtgärderna kommer att ge för konsekvenser för oss och samhället än själva viruset i sig. Förmodligen med all rätt.

Jag väljer lugn…

Vi har ingen aning om hur det ser ut imorgon eller nästa vecka eller för den sakens skull nästa månad.

Jag kan konstigt nog tycka att det är ganska skönt att inte veta, att inte ha kontroll. Det ger mig någon konstig frid. Detta kan jag inte påverka på något som helst annat sätt än att ta ett steg tillbaka, stanna hemma och ta dagarna som de kommer.

Il Grande Prato

Idag fick jag senaste numret av BröllopsMagasinet i min ägo. Jag har precis läst reportaget som Sofie och Thomas skrivit om sitt drömbröllop i Toscana i början av juni förra året. Jag har njutit av bästis M’s fina bilder från denna dag och återupplevt känslan av min medverkan under denna dag, så full av kärlek.

Jag njuter av att veta att jag har det finaste huset man kan önska sig i södra Toscana, i den mysigaste lilla bergsbyn man kan tänka sig, i ett obeskrivligt vackert landskap. Vetskapen om hur oerhört priviligerad jag är som kan åka ner när jag vill när den nuvarande situationen har förändrats. Att jag kan välja att stanna här för nu eller om det dras till sin spets, försvinna upp till Bortom Verkligheten och där totalt avskärma mig från vad som man nu kan behöva en isolering ifrån.

Samtidigt lider jag med mina vänner där nere. Deras små företag blöder och deras sociala skyddsnät är, låt oss säga, annorlunda. Tror inte heller att det finns 500 miljarder att erbjuda som hjälp från staten där… Italienska ekonomin är ju redan sedan tidigare illa ute.

De har utegångsförbud och om vi tycker att situationen här är konstig, så är det ingenting mot vad de nu genomlider.

För nu får jag nöja mig med att drömma mig tillbaka, fokusera på nu och bara finna mig i att inte ha kontroll.

Hoppas ni alla får en fin helg trots allt!

Karmisar Becca