Surrealistiskt och soligt

Småsnorighet gör en hemmadag.

Eller ganska många hemmadagar. Minstingen funderade idag på när han får komma tillbaka till dagis. Svaret han får av mig är att jag inte riktigt vet. Kanske till veckan, kanske nästa månad, kanske aldrig…

Vem vet någonting egentligen? Inte jag i alla fall. Hemma här i min bubbla är det mesta som vanligt medan utanför den bubblan kraschar världen och människor dör.

SURREALISTISKT PÅ RIKTIGT!

Vad jag vet är att idag var det en helt fantastiskt fin och solig dag. Eftersom jag är den som är snorigast i familjen just nu, så har jag suttit och läst en bok på vår baksida medan minisarna har aktiverat sig hyfsat själva.

Jag var in till stan igår. För att lämna in en pärm till ekonomerna och köpa ett våffeljärn. Jag fick känslan av att jag gjorde någonting jag inte fick när jag satte mig i bilen. Jag har bara åkt med Mini till skolan de senaste två veckorna. Jag har inte ens varit in och handlat mat. Jag har beställt hemleverans (precis som jag brukar göra i vanliga fall också).

Vi skämtade i morse, jag och stora M, om att det är tur att vi har småbarn. Annars hade vi sovit till lunch, sett på serier, ätit räkor och chips, sovit middag, sett lite mer serier och sedan sovit och vaknat igen… Jag borde väl kunna göra mer nytta någon annanstans (när jag snorat klart givetvis)…

Jag tror jag håller på att bli eremit

och vet ni vad, jag liksom trivs med det…

Karmisar Becca

Publicerat av

Välkommen till en helt vanlig småbarnsmammas liv i en småstad mitt i Sverige, en dröm i Italien och ett hus någonstans bortom verkligheten.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s