Så är det att renovera i Italien

Har ni sett familjen Olsson Nylanders Husdrömmar på Sicilien på SVTplay eller det första avsnittet på vanliga teven? Om inte, bara gör det!!! Ett drömma-sig-bort tips till den som fått mycket tid över eller till er som någonstans mellan drabbningarna behöver en paus från verkligheten just nu. För alla alltså.

Jag och stora M betade av alla åtta avsnitten i en smäll i fredags kväll. Det gick inte att slita sig. Även om deras hus är ett palats, ett antal kvadratmeter större än vårt och kanske en aning mer att göras på, så finns det mycket igenkänning. Allt från standardskillnader och reglementen till valet av dammsugare:)) Den snygga grön-vita lilla smidiga varelsen till dammsugare vi köpte först gav vi bort efter två dagar och den ersattes av en robust och gräsligt ful, men mycket effektivare byggmaskin…

Hantverkare utan övervakning

Det är ett jättestort No No. Egentligen samma som i vilket land som helst. Men kanske en aningens mer utomlands då man ofta jobbar på ett lite annat vis än vad vi är vana vid och har olika standard och syn på saker. Alltså blir förväntningar från båda håll oftast inte riktigt likadana.

Jag har fått önskemål tidigare om att berätta om vår renovering sommaren-18 lite mer ingående. Jag har inte riktigt tagit mig tid. Eller kanske snare glömt… Men nu har jag tid och blev påmind av den andra familjen Olsson på teve. Om ni dessutom har tid, så får ni gärna läsa.

Jag tar det lite i omgångar. Det kommer bli en hel roman för ett inlägg annars. Lite rum för rum tänkte jag. Med början vid lilla M’s på nedre plan.

Ett hus i Vetulonia från 1844 i tre plan

Ja, ni ser rätt. Lite typiskt italienska ritningar. Vi har en balkong på det översta planet, vid vårt sovrum, som man inte kan gå ut till. Det här med husritningar är ingenting man leker med i Italien. Inte på pappret i alla fall. I verkligheten leks det ganska mycket… Utan att säga för mycket så kommer vi ganska enkelt ut på balkongen så när som på att låset är lite kärvt och bångstyrigt.

Lilla M’s rum var det ju. Det här med sidospår kan det nog bli en del av så ni vet. Det är många spretiga tankar, minnen och skruvarna är inte alltid färdigförankrade.

För att få access inifrån ner till bottenplan behövde vi få till en trappa. I begynnelsen var vårt nedre plan till för djurhållningen. Lilla M’s rum var ursprungligen ett stall. Smågrabbarna bor numera i svinstian. Ursprungssyftet med just det utrymmet är nu alltså återigen infört kan man kanske säga:)) Mer om det i ett senare inlägg.

Det fanns något som liknade en walk-in-closet i hennes rum. Den fick ge vika för trappans utrymme nu. Det kvarstår fortfarande ett snedställt utrymme under trappan även efteråt.

Det går inte ens att beskriva stendammet i huset när hålet mellan våningarna togs upp. Men vi gjorde det först av allt innan vi tog tag i något annat, så industridammsugaren kom väl till pass ännu en gång skulle man väl kunna säga.

Vi har en murare som vi anlitat tidigare för lite småjobb på vårt förra hus. Han fick förtroendet även den här gången. Han är så mycket italienare som man kan bli, pratar inte ett ord engelska, men är inte ett dugg italiensk vad det gäller tider och få saker gjorda. Han kommer innan utsatt tid och utför sitt hantverk exakt som han sagt och med en ännu snyggare finish än vad som utlovats. Vi är sååå priviligierade som hittat honom.

Det som är viktigt att tänka på är att när sådana här jobb utförs så behöver man veta att hantverkaren kan ta med sig de högar av sten och murbruk som blir över. I Italien finns inte soptippar med ett system som det svenska. Det är ganska strikta restriktioner hur avfall av detta slag ska hanteras. Ibland kanske lite för omständigt vilket gör att det bara slängs helt oansvarigt var som helst. Vår hantverkare är en riktig sådan som tar med sig allt skräp efter sig.

Trappan blev över förväntan! Vi fick flytta på ingången till lilla M’s rum något, vilket innebar att den vackra välvda gamla öppningen fick bli en rak modern öppning, men vi har en ursprunglig portal kvar från vardagsrummet in till det lilla utrymmet nedanför trappan. Lite synd men nödvändigt för lutningen på trappan.

Före och efter

Själva rummet i sig behövde egentligen bara lite färgförbättring och en av tre AC-enheter sitter i lilla M’s rum. Det må kanske vara lite fusk att ha ett luftvärmepumpsystem, men jag skulle inte överleva somrarna i Toscana annars. Det är väldigt effektivt under vintermånaderna också. Det och trappan var våra första prioriteringar i somras.

Byborna hänger blöta lakan i fönster och dörröppningar och låter vinden göra en naturlig kall och fuktig fläkt på sommaren. Jättesmart. Det är mysigt att gå genom byn på kvällen och se de fladdra i vinden. Trivsamt och miljövänligt.

Förra ägarens sovrum och i min smak hemska färgsättning och vidriga garderober. Men hemma hos honom passade det. Inte riktigt hemma hos mig.

Garderoberna bort och den mörka träsängen. In med lite skirare alternativ från Ikea i form av säng och byrå och en ny matta och nattygsbord från Maisons du Monde, så kan tonåringen i familjen som helst inte reser och som trivs bäst hemma i Sverige ändå ibland antyda att hon kan drömma om sitt rum i Vetulonia. Ibland i alla fall.

Det var ett rum. Det gamla stallet. Längst ner med två fönster ut mot trädgården. Varav det fönstret som är placerat vid sängens långsida en gång var dörren in till hästarna. Haspen hänger fortfarande kvar till höger på väggen bredvid det fönstret om ni tittar noga. Den fyller ingen som helst funktion idag, men får hänga kvar.

Ha en skön måndags kväll. Sköt om er och tänk lite extra på varandra. Reflektera över viktiga och oviktiga saker. Båda är angelägna.

Vi ska nu äta tunnbrödsmackor med messmör och dricka iste i vårvärmen.

Karmisar Becca