Så är jag äntligen kaninägare igen. Jag har egentligen velat haft en kanin i många år, men vi har inte riktigt varit i ett läge där det skulle fungerat tidigare. Lilla M har bett om en sedan hon var liten, men när hon inte var hemma i Dalarna så var vi oftast borta. Nu när småligisterna har börjat skolan och vi är mer låsta hemma, så stämmer det in med en Lennart så mycket bättre. Det finns stora fördelar med att vara låst:))

Lennart är just nu en elva veckor gammal belgisk jätte från Enköping. Han väger som en helt vanlig fullvuxen liten kanin. När han vuxit klart kommer han att väga någonstans runt åtta, kanske tio kilo.

Vi jobbar just nu på att socialisera honom. Om det nu går att göra mer vad det gäller det. Han är så nyfiken och pigg på att vara med redan nu. Inte det minsta rädd. Älskar Jacques och barnen. Det bådar gott.

Så nu är familjen med kanin. Han ska bo utomhus, men kommer att vara med oss under dagarna där vi för stunden befinner oss och naturligtvis i en lämplig miljö för en kanin.

Under somrarna får han bli inomhuskanin i Toscana (som svensk belgisk jätte i Italien blir nog värmen lite för mycket utomhus, under soliga dagar).

Han får hänga med under de längre vistelser vi kommer ha Bortom Verkligheten. Där finns det ju massor av härliga timmerväggar att gnaga på. Det om något borde vara himmelriket för en gnagare.

En riktig liten, snart stor, sötnöt är han, Lennart. En perfekt sysselsättning för vår familj några år framöver.

I övrigt rullar familjens liv på ganska som vanligt. Vi avvaktar som er flesta andra en mer friare vardag, men jag kan inte påstå i nuläget att det går någon större nöd på oss. Vi är än så länge oförskämt friska. Barnen har ju knappt varit småsnoriga de senaste två månaderna. Under vanliga omständigheter så är de ju alltid lite småförkylda. Nu tvättas de bacillerna bort illa kvickt.

Önskar alla en skön lördagskväll.

Karmisar Becca