Min teve står på och jag ser lite på sporadiskt på Karl Fredrik på Österlen som visas just nu. Blommor och trädgårdsromanik i överflöd. Rosor och arrangemang och mysiga människor.

Massor av rosor och fina snittblommor.

Jag har inga rosor. Inga snittblommor i min trädgård ännu heller och jag vet inte, Rebecca Olsson på Hovgården (vilket egentligen borde vara i Hovgården, men det låter snäppet ännu sämre) klingar inte alls lika vackert som Karl Fredrik och Österlen.

Men kanske, kanske att mina två små tappra äppelträds blomknoppar slår ut i morgon eller dagen efter det.

Om jag bara får tummen ur och vända ut och in på jorden borta vid trägolvet där vår pergola stod en gång, så skulle jag kunna slänga ner de frön jag kommit över i diverse fröpåsar av alla möjliga sorters sommarblommor i den jorden. Då skulle även jag kunna plocka in mina egna snittblommor senare i sommar.

Det kom en regnskur

igår när vi skulle inviga Mormors altan. Så hennes smörgåstårta, den enda smörgåstårtan jag tycker om, fick förtäras inomhus istället för på hennes numera förstklassiga trädäck på baksidan. Vi får sitta där någon annan gång helt enkelt. Är det något man lär sig just nu så är det väl anpassning.

Lilla M beskrev mig med ett ord i helgen – enkel. Du är en enkel mamma. Du bara löser saker. Det var fint. Jag gillar det.

De fick sig en rejäl utskällning ikväll…

De där två yngsta. Den enkla mamman som löser allting så enkelt fick nog. Hur svårt kan det vara? Att lyssna menar jag. Inte så enkelt tydligen.

Nu sover dem och stora M har rest mer än två timmar idag. Han är säkert åtta timmar bort. Under ansvar har han lovat. Jag ska utnyttja de där åtta timmarna genom att streama en jättegammal goding när Karl Fredrik har botaniserat klart. Against the wind, den serien är lika gammal som mig.

Ingefära- och citronte, en historisk serie och en dvärgschnauzer bredvid i soffan. Enkelt.

Karmisar Becca