Det är så mycket med henne som är som jag.

Hon har hittat sin grej. Det har inte jag. Hon är på vift. Jag sitter fast. Hon skulle nog vilja sitta lite mer fast. Fast inte för mycket. Jag vill vara lite mer på vift. Så olika, men ändå så lika.

Det finns ingen förutom hon, som kan få ett basilikablad nedstucket i en liten vas med en slarvigt slängd snörstump på ett fat bakom att se ut som en bild från ett inredningsrepotage.

Jag har släppt lös mig.

Jag ska få leva hennes mjöliga liv i 48 timmar. Jag ska kliva upp okristligt tidigt, jag ska få sätta på mig ett av hennes förkläden och jag ska sälja examensfika till alla som vill komma och köpa Brödbutiken i Järvsös alla goda bakverk.

Jag ska få vara fröken Olsson på vift i två hela dagar. Jag ska vara Järvsöbo igen, om än bara för en kort stund och jag ser så mycket fram emot att ställa min väckarklocka på halv fem imorgon bitti. Jo, min arbetsgivare har gett mig sovmorgon. Hon bakar betydligt godare kakor än vad jag gör, så det räcker om jag viftar iväg in till butiken fem timmar senare än henne. Ni läste rätt. Hon ska vara på jobbet strax efter midnatt.

Själv tänker jag att jag kan vara vaken någon timma till. Njuta av att få vara lite som jag önskar att jag var mer.

Att bara ta sig upp till mitt sovrum i detta hus är en så mysig upplevelse. Det finns så många fina detaljer på vägen upp för denna trappa som bara är så mycket hon. Böcker från Italien (Axel Munthes Capri), noga utvalda tavlor, en chokladkalender med en burk tavelkritor ovanpå. Naturligtvis en påse från Harrods och kvällslektyr åt mig från femtiotalet med engelska kungligheter.

Någon gång ska vi göra den där matresan, där hon ska skapa recepten, jag ska få till bilderna. Vi kanske skapar ett gemensamt litet lagom stort varumärke. Inte som Harrods men ändå något fint. Något Italieninspirerat med massor av färger, choklad och vackra stilleben.

Nu ska jag sova. För jag har en mjölig morgon som möter mig om sex timmar.

God natt fina ni.

Karmisar Becca