Jag skulle så smått börja jobba idag.

Men som sig bör så blev det häng i soffan istället med två spyende grabbar. Det är väl nästan tradition? Vi som varit så där oförskämd friska sedan i mars.

Men nu är det full fart igen.

Det är på två vis. Hemskt när de mår dåligt så klart, men med dem liggandes utslagna på var sin sida om mig i soffan så blir det väldigt lugnt och jag har hunnit styra upp massor.

Beställt veckans mat, sett över allt inför skolstarten och beställt det som saknas. Avslutat allt vad det gäller lilla M’s klasspengar som blev över när det blev Hudiksvall istället för Berlin och styrt om veckans arbetsschema.

Efter fyra timmars magsjuka, så var alla symtom som bortblåsta och vardagen började se exakt ut som den gjort de senaste åtta veckorna. Full rulle, slagsmål, galna skrik, glada skratt och en och annan vurpa…

Stora M är i Milano

Jag fick en uppdatering därifrån alldeles nyss. Färjan gick i land i Tyskland i morse och han räknar med att vara i Vetulonia någon gång efter midnatt. En liten nätt resa på cirka 170 mil. Se till huset, lämna ett par braskaminer och lite golv och annat skrot. Sedan raka vägen hem igen. Ingen nöjesresa direkt, men huset behöver lite kärlek och översyn.

Jag misstänker att trädgården här hemma är betydligt trevligare just nu än vad vår trädgård på Via della Madonna 4. Jag känner nästan att jag inte vill veta… Men så fick det bli den här sommaren. Det är ju bara en trädgård i sammanhanget.

En trädgård som jag längtar efter. Som jag helst skulle vilja åka till nu. Som jag skulle vilja vara i jämt. Det där med att jag inte vill veta. Det stämmer inte riktigt…

Karmisar Becca