PÅ VÅFFELJAKT I LUDVIKA

Vi blev våffelsugna.

I Ludvika finns kanske Sveriges godaste sådana. Med bubblor och allt. Omsorgsfullt inlindade i fint papper med en etikett märkt Hammarbacken.

Fyllda med chokladglass, grädde, bär och Oreos eller överhopade till råge av salt lakrits, vaniljglass och supersöta färska hallon. Rosa hjärtan och andra gudagoda utfyllnader.

I järnbrukets gamla smedbostäder

gräddas dem. Våfflorna alltså. Jag älskade verkligen våfflorna med lakrits, men går så klart mer bananas över historien, till skillnad från smågrabbarna då.

Som mästersmed hade man i mitten av 1800-talet rätt till en bostad med kök och kammare. Fyra av dessa lägenheter finns fortfarande kvar. Enligt fakta inhystes i dessa, år 1868, 12 vuxna och 21 barn. En är inredd som det såg ut vid sekelskiftet 1900.

Kanske berodde det på sockerstinna magar efter kaloribomben som just förtärts, eller så kanske finns det ett hopp om att mina två minsta kanske kan ha ett visst begynnande historieintresse. För de verkade uppriktigt engagerade i många gamla detaljer när vi (nåja jag) drömde oss tillbaka 120 år i tiden.

Det blev en fin lunchutflykt mellan slitet med kontorshögarna. Med barnen hemma och mannen i Italien, så är det näst intill omöjligt att få högarna att minska nämnvärt. Vet inte heller om en våffla var det bästa långvariga energialternativet för en effektiv arbetseftermiddag.

Men det var det väl värt!

Karmisar Becca

Publicerat av

Välkommen till en helt vanlig småbarnsmammas liv i en småstad mitt i Sverige, en dröm i Italien och ett hus någonstans bortom verkligheten.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s