ATT HITTA BALANSEN

Jag försöker hitta lite lugn och ro.

Just nu vill jag mest vara för mig själv. Den här sommaren har verkligen bjudit in till den möjligheten. Visat att man inte måste vara med överallt och jämt. Den här sommaren har man ju inte kunnat det. För mig har det varit en gåva.

Det kommer att bli en utmaning.

Allt rullar igång igen nu. Jobb, skola, flytt till Stockholm, möten och tider att passa. Precis som det ska vara. Jag måste bara hitta min egen balans mellan mig själv och min vardag.

Jag har fått härliga uppdateringar från Italien den här senaste veckan, Schweiz, Tyskland och de senaste två dagarna från Skåne. Alldeles nyss från en fiskbuffè i Kivik.

Men jag som samlar på upplevelser, jag längtar inte dit. Jag är inte alls där just nu.

Kanske är det tur att jag är gift med en som klättrar på väggarna. Som absolut inte, hur gärna han än skulle vilja tro det, kan vara nöjd med att bara vara hemma. Jag får ju ändå se och höra om andra omgivningar med hjälp av honom.

Lite vatten kväll som morgon.

Det är ungefär de krav jag har på upplevelser för närvarade. Vi har privilegiet att bo intill 1950 års SM arena i simning. 15.000 åskådare satt på den dåvarande läktaren under tre dagar, som var belägen till vänster om dagens badplats. Idag är det en grässlänt som fylls med sommargäster soliga dagar. Lennart Hyland var speaker och jag förstår att stämningen då var något helt annat än den vi får nu. Vi kliver upp och tar oss iväg innan någon annan orkat sig dit. Även på kvällen. När alla hunnit åka hem.

Spegelblankt vatten, helt tyst och den annars så grumliga botten är helt klar när vi hoppar i. Frukost på bryggan och simträning helt utan inblandning av andra.

Större krav än så har jag inte. Orkar inte att ha. Vill inte ha.

Den här morgonen simmade Mini hela vägen utan flythjälp på utsidan av hela bryggan. Minstingen vill ju så klart inte vara sämre, så han kastade sig också i utan flytväst och med sin hundsimsteknik tog han sig fram lika enkelt:)) Han är ju mer eller mindre uppvuxen på vatten, båda två är väl det egentligen, men han är helt självlärd. Jag hade faktiskt ingen aning om att han kunde.

Imorgon är det måndag. Killarna börjar på fritids på tisdag. Jag vet inte riktigt vilken dag stora M kommer hem. Vi får se. Jag vet att jag behöver vara i Stockholm i början av nästa vecka, så han har lite marginal.

Tänk om, bara om, jag kanske kan få till att inte leva helt efter almanackan den här hösten.

Karmisar Becca

Publicerat av

Välkommen till en helt vanlig småbarnsmammas liv i en småstad mitt i Sverige, en dröm i Italien och ett hus någonstans bortom verkligheten.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s