Jag stannar ett par dagar i huvudstaden.

Bara för att se till att alla saker faller på plats och fungerar. Magnetbrickor till skolan, fritidskort på SL så hon kan åka alla timmar på dygnet, danskort på Balettakademien och till det behövs ett nytaget foto. Nya balettkläder, för här duger inte de gamla mjukisbrallorna. Det ska sitta tight så man ser hur varje liten rörelse utförs. Alla saker ska registreras om de tappas bort eller blir stulna, program ska installeras på datorn och nya bekanta ska kännas trygga.

Sist men inte minst måste hon ju hitta vägen själv till skola, dans, tunnelbana, affären och till andra betydelsefulla platser här.

Idag skulle hon gå före, så jag kan vara trygg i att hon finner vägen själv. Det började med att hon gick åt fel håll direkt utanför porten på nummer 13:))

Men hon hittade.

Ända fram till skolan efter den första tabben. Nu är jag på väg in till Odenplan. De har slutat för dagen. Hon verkar nöjd när jag pratar med henne i telefonen. Skönt i mammahjärtat.

Jag har haft två mysiga dagar med helt egen tid medan hon varit i skolan. Suttit i parker och läst med oräkneliga kaffemuggar. Hur gemytligt som helst.

Förundrats lite över människor. Tänkt på hur mycket man i Stockholm ändå tar hänsyn. Man hör ju så mycket galet om läget här. Det är inte värre här än någon annanstans rent hänsynsmässigt. Vill man så går det och om man inte vill så går det inte. Enkelt. Planerar man så går det precis lika bra att hålla avstånd här. Det är ju lite upp till var person. Precis som hemma. Välj bort trängseln.

Stora parker och en bra bok känns okej.

Imorgon lämnar jag henne kvar på nummer 13 och beger mig åter upp till Dalarna.

Det har börjat bra. Detta kommer gå alldeles utmärkt. Fint.

Karmisar Becca