MIN BALKONG BEHÖVER MIG

Jag kan känna att den kallar på mig.

Jag har hittills inte haft någon jättestor längtan till Italien. Jag har funnit mig ganska väl tillrätta här hemma i Hovis. Njutit av allt oplanerat. Varit mest hemma, myst med barnen och tagit dagarna som de kommit.

Men så igår insåg jag att det är höst.

Snart i alla fall. Oväderhimlen in mot stan igår kväll gick inte av för hackor. Jag lyckades nästan få med den på bild, så som den såg ut.

Efter höstfeelingen kom den där innerliga känslan av att jag bara måste åka till Italien. Att min balkong behöver mig.

Hallå, min balkong behöver mig!

Min mans skjortor hängde på chinsstången in till Minstingens rum tidigt i morse. Bara väntade på att bli nerpackade, samtidigt som de liksom hånskrattade åt mitt håll. Alla fyra skjortorna landar om typ tio minuter i Rom…

Själv har jag plockat fram en hög med saker som ska med, min week planner och med hjälp av den och Maison du Monde kanske den där balkongen stillar sina lockrop för en liten stund.

Jag har plitat ner tre saker i min veckoagenda idag: Stil, Hur mycket, Åk.

Tänker att det i alla fall är en början…

Karmisar Becca

Publicerat av

Välkommen till en helt vanlig småbarnsmammas liv i en småstad mitt i Sverige, en dröm i Italien och ett hus någonstans bortom verkligheten.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s