Vi har haft sorg här hemma i helgen.

Lennart dog i mina armar i fredags eftermiddag. Finns det något vidrigare än de där sista andetagen? När man känner att man försöker med allt, men det räcker inte.

Gissningsvis har han blivit skrämd under natten, utvecklat koccidios och då går det fruktansvärt fort. För fort. Det krävs så lite. De är sådana sköra djur.

Så när vi nu rutinmässigt tittar ut genom altandörren för att se vad han pysslar med, så är den stora buren tom…

Sorg kräver god mat,

lättlagad och med ingredienser man har hemma. Så man slipper åka till affären.

Vi har ätit Spaghetti aglio olio e peperoncino två gånger den här veckan. Så gott och väldigt enkelt. Fem ingredienser (eller 7 st om man räknar med saltet i pastavattnet och vattnet i sig). Gör man det?

Jag har tömt vårt förråd på olivolja i helgen. För några år sedan sa någon som anses kunna laga mat att man kan inte använda olivolja till allt. Det är en alldeles för frän smak för vissa rätter.

Jag har med åren insett att hon inte visste vad hon pratade om. Det kan man visst. Man får bara välja rätt olivolja för ändamålet.

Jag brukar klara mig på 10 liter olja varje år, men nu är den slut och jag glömde be stora M ta med en hem när han var ner till Italien i början av månaden.

Ännu en anledning att åka ner. Argumenten jag har samlat på mig nu för att åka ner börjar bli ganska många.

Det krävs inte så mycket för att få till en härlig pastarätt, det krävs heller inte så mycket för att våra två hundar i skogsdungen nu även fått sällskap av världens skönaste belgiska jätte.

Livet snurrar vidare oavsett. Värst är det för Mini. Han är såå ledsen. Kanske är det lika illa för stora M även om han är vuxen och hanterar sina känslor lite annorlunda. Vi har pratat om en till jaktspaniel. Efter i fredags sa han att han nog inte är beredd att lägga ner den tiden och engagemanget det kräver.

Jag vet att det inte är tiden och engagemanget han syftar på…

Karmisar Becca