Det blir jobbigare för varje gång.

Det är kanske så här det ska kännas när man är hemma och inte vill åka bort. Jag har aldrig förstått uttrycket ”borta bra, men hemma bäst”. Men kanhända att jag börjar begripa.

Det tuffa är att det är här jag känner mig hemma och nu måste jag åka bort. På obestämd tid. Jag reser inte iväg några veckor för att sedan komma hem igen. Jag åker bort.

Det var enklare med vår första dröm i Italien. Det huset kändes mer som att komma till ett semesterhus. Detta är ett fullt tillräckligt, året runt, hel familj, perfekt läge, typ av hus. Det får mig verkligen att vilja flytta hit för gott. Det är, för mig, jobbigt på riktigt.

Men skolplikten kallar på måndag. Europas länder har olika regler och direktiv för vad som gäller personer som vistats i Toscana de senaste tio dagarna. Så imorgon påbörjar vi vår bilresa norr ut, för att följa alla regler och för att med dessa i åtanke hinna tillbaka till Hovis i tid.

Österrike får vi passera utan stopp med ifyllda papper som krävs, men att övernatta i Tyskland är inte tillåtet. Att köra genom Tjeckien funkar så länge du inte stannar för någon som helst anledning. Polen har inga restriktioner. Så det får bli, som det ser ut nu, ett par dagar i Venedig på vägen upp (med middag på hotellrummet), en snabb passage genom Österrike med kisspaus och dieselpåfyllning. Fara igenom Tjeckien illa kvickt för att övernatta i södra Polen. Sedan ta oss genom Tyskland och Danmark utan stopp och passera svenska gränsen helst lördag kväll.

Livet är ett äventyr!

Karmisar Becca