Jag har undvikit nyhetsflödet de senaste veckorna.

Jag har medvetet valt att bara bli uppdaterad om situationen där jag varit. Om vad som gällt där.

Om det bara hade varit upp till mig så hade jag stannat i Vetulonia. Isolerat mig där om det så hade behövts. Det finns allt jag behöver där. Mest av allt lugn och ro.

Men jag fick förälska mig i Venedig. Den möjligheten hade gått om intet om jag hade stannat kvar. En hel stad på vatten. En världsarvsstad så obeskrivligt unik. Att få stänga sina fönsterluckor på sin balkong på morgonen för att därefter ta sig ner genom trapphuset, öppna den stora gamla porten ut mot, inte i detta fall mot gatan, utan mot kanalen, starta sin lilla båt som ligger förtöjd vid husväggen och köra till jobbet. Vilken vardag!

Det var ljuvligt att spatsera omkring och studera det vardagliga stadslivet. För det var mest det vardagliga vi fick se. Det är inte mycket turister nu. En värld upp och ner. Svårt att planera en framtid. Ingen vet när vi kan gå vidare.

Samtidigt passerar tiden och vi lever på. Den här gången hade vi väl, om man väljer att se det så, marginalerna på vår sida. Portar stängdes bakom oss på väg upp genom Europa den här gången.

Alla anpassar sig där man är. Allting är sig ganska likt för ögat, men bakom döljer sig det där osynliga viruset.

Jag hade nog ändå velat ha marginalerna åt andra hållet den här gången…

Jag hade kunnat stanna kvar. Slagits i detta krig vid fronten, som en fin vän så passande uttryckte sig när vi var på väg hemåt.

Jag skulle sitta i min dröm om Italien. I min lilla bubbla, på min balkong. Skrivit, läst, hemskolat barnen, provat olika matrecept och låtit dagarna fyllas med viktigheter innanför de tjocka stenväggarna.

Det är vad jag hade gjort.

Vad jag gör?

Jag omger mig av papper rörande industrifastigheter, lagar gröt och skjutsar barnen till skolan på morgonen, betar av några möten och idag har jag klippt håret och sitter nu på en coffeeshop och försöker få i mig en lunch.

Väldigt oromantiskt men ändå glad över friheten. Människor bryr sig om även här. Att agera några steg bakom fronten är på något vis ganska säkert ändå och viktigt det också.

Karmisar Becca