Hela familjen är hemma!

Eller bara nästan hela enligt Minstingen. Han blev mäkta upprörd häromdagen när jag sa att hela familjen skulle gå en kvällspromenad och Moster aldrig dök upp. Jag hade ju sagt hela familjen… Sötnöten.

Det är tolv år sedan jag och min syster bodde närmare än 20 mil ifrån varandra, men hon har alltid lyckats med konststycket att få mina barn att känna att hon är nära.

Lilla M’s skola har varit stängd i en vecka. De hade något konstaterat Covidfall och av säkerhetsskäl så stängde de fem skoldagar. Hon kom hem hit för att plugga en vecka. Nu kommer det bli lite till. Som jag njuter av att alla är hemma.

Idag har vi klätt granen. Vi brukar göra det i början av december här i Hovis, för den riktiga julgranen hugger vi och pyntar dagen innan julafton på vår egen mark uppe vid stugan.

Den här julen ska vi mot traditionen fira här hemma istället. Men vi är liksom van vid att granen här ska vara med under december, så det får bli så även detta år.

Två nya dekorationer inhandlas varje år. En till Hovisgranen och en till den Bortom Verkligheten. År 2020 fick det bli en fallskärmsflygande nalle hit till Hovis. Söt va?

Nu står den där i all sin julprakt. Klädd och klar. Mysigt så det förslår.

Jag kan ändå inte låta bli att njuta lite extra av den här december. Allting är inställt, ingen julstress och jag får med gott samvete bara mysa på här hemma. Det passar mig alldeles utmärkt tråkigt nog.

Karmisar Becca