Snart ett år med massor av tid.

Snart ett helt år har gått av mindre umgänge, färre resor, nästan inga kramar och annorlunda vardagsrutiner.

Jag har massor av tid över för att reflektera över viktiga och mindre viktiga saker. Som att alla jämt säger i ett förhållande att vi är så olika, men ändå väldigt lika. Sådana uttryck eller påståenden har jag plötsligt tid att lägga energi på…

Jag såg ett avsnitt av Bonde söker fru igår. Då dök denna makalöst originella analys av ett förhållande upp vid ett flertal tillfällen.

Vi är ju i grund och botten bara olika sa jag till min man. Han kontrade tillbaka med att om vi frågar de runt omkring oss om de uppfattar oss som olika, så skulle 90% säga nej. De skulle anse oss vara lika.

Ni som känner oss, hur tycker ni?

Jag tänker att vi har blivit lika av varandra möjligtvis.

Som att jag inte hade kört en meter motorcykel om jag bara varit jag. Jag hade heller inte dragit med vattenskoter över öppet hav med med tre barn varav ett blöjbarn och tagit varje vik runt Korsika som den kommer. Jag hade aldrig i mitt liv ägt en flakbil.

Min man å sin sida hade aldrig ägt ett hus i Toscana om det inte varit för mig. Hans sommarhus hade nog legat på något hög bergstopp där snön aldrig smälter. Han hade aldrig gått på konserter med Melody Gardot eller Sofia Karlsson. Han hade haft tre utslitna gamla klädesplagg i sin garderob till skillnad från nu när det faktiskt går att hitta något väl utvalt för varje tillfälle. Han hade fortfarande tvättat sitt hår (om han vid det här laget hade haft något hår kvar) med YES diskmedel och ja, ni hör. Det är så många olikheter.

Men som nu efter 13 år ihop blivit likheter (tack och lov inget YES i duschen längre). Det anser jag inte gör oss lika. Hade vi träffats som 20-åringar så hade vi inte ens sett varandra. Det är min fulla övertygelse. Så alltså är jag själaglad att jag träffade honom tio år senare.

Viktig eller mindre viktig sak att reflektera över? Tja, sådant här kan jag lägga min extra tid som jag får över på nu i alla fall. Jag gillar det. Det är utvecklande.

Här hemma lever vi lite i exil idag. Vi får inte vara inne i huset. Hon som hyrt in sig på mitt kontor de senaste veckorna har någon variant av nationellt matteprov idag och ibland bryts vårt wifi här i garaget, så idag har hon ockuperat boningshuset hela dagen fram till klockan 15.20. No trespassing!

Imorgon är det julavslutning på ett eller annat sätt för alla tre. Härligt. Då kan vi glögga, pepparkakra och förjula oss fullt ut minst två veckor framöver. Vi är antingen sex eller sju personer på jularna (beroende på var hon som utlyst exilen firar sin jul någonstans). Det här året blir hon kvar här i vår lilla krubba. Ser fram emot den här julen massor!!!

Mystorsdag på er!

Karmisar Becca