Många äro promenadstråken i virustider.

”Där ska jag gå någon gång”, ”Den här platsen bör jag lägga på minnet för ett besök” eller ”Jag ska ta mig tiden för att turista mer hemma”, påståenden åtminstone jag använder mig av flitigt men inte lika ofta ser till att uppfylla.

Som gruvpromenaden vid koppargruvan i Falun…

Åtskilliga gånger när jag varit där har jag sagt att vi borde ta rundan som sträcker sig runt Stora Stöten mitt på området. Men det har helt enkelt inte blivit av. Men så idag hände det.

Bitigt värre i vinden var det.

Men det var ändå värt det, min avsky för kyla till trots.

På åttonde våningen vid patienthotellet på Falu lasarett finns en kikare riktad mot denna plats (skylten med ”Allt kommer att bli bra”). Om man vinkar mot sjukhusets håll från denna skylt, så kanske någon som är inlagd där ser din hälsning. Hur fint är inte detta?

Mina barn, framförallt den yngsta har börjat tröttna på att vara hemma från skolan. Han har nedräkning till den börjar igen. Så det gäller att vara påhittig. Gruvområdet idag blev en fullträff för båda grabbarna.

Den yngsta för att det fanns massor av grushögar och stenbumlingar att klättra på. Hans nya vinterutstyrsel i form av jacka och byxor var blå när vi åkte hemifrån. Nu är de vackert Falu Röd-färgade…

Den äldre av bröderna gillar väl också att klättra, men han intresserar sig mer för det byggnadstekniska och funktionen av varendaste byggnad vi passerade.

Sju dagar återstår.

Jag tror jag måste sätta mig och göra upp en aktivitetslista, så vi ror iland den här sista veckan innan skolstart.

Eller så kanske vi bara åker upp till stugan. Då löser det sig av sig själv. Jag ska fundera lite på saken. Att få något jobb gjort med två hyperaktiva ’gangsters’ är helt uteslutet just nu. Det får jag ta igen sedan helt enkelt.

Nu ska jag sätta mig och meditera framför kaminen och tina upp mina stelfrusna gamla leder och obefintliga muskler.

GOD FORTSÄTTNING TILL ER ALLA!

Karmisar Becca