Min sådan lampa, hypotetiskt sett, har gått varm denna vecka.

Naturligtvis är den en svensk uppfinning. Vi är ju ett tämligen driftigt folk. Både historiskt och i detta nu. Detta driv, denna åsiktsmaskin, ett tyckande folk, ett rättskaffens och helylle släkte. Så som mänskligheten hade varit mest med just våra förutsättningar antagligen. Jag skriver detta med ett öppet sinne, en förståelse för alla och en var och helt utan ironi…

Jag är i alla fall på det klara med att oavsett hur alla blivit som de har blivit så är det till största delen en fördel med vår yttrandefrihet. Det hade inte varit bättre utan den.

Tänk vad en blåslampa, som egentligen här inte var själva lampan i sig utan ett uttryck kan trigga igång tankarna. För jag tänkte inte alls skriva om blåslampan, egentligen. Nog.

Jag vill skapa ett Italien här hemma.

Något som får mig att glömma blåslampan och andras åsikter är trädgård. Friden att gå barfota på sina egna marker är svårslagen.

Mamma börjar få det så mysigt borta i sin skogsträdgård. Vår sida av gården är bara en stenlagd uteplats i tre väderstreck och en gigantisk gräsmatta. Så prydligt och så tråkigt. Men också ett grymt enkelt utgångsläge som tröst.

Det är inte så konstigt att Master Jacques föredrar att traska runt Mormors Hus på sin morgonrunda istället för att hålla sig här. Min mamma vet när vi vaknar för dagen. Då kommer den lilla svarta lurviga gåendes genom skogen vid åkerkanten, passerandes förbi hennes stora fönster som vetter ut mot baksidan. Alltid. Hennes ställe är så mycket mer spännande.

Jag ska försöka göra vår sida lite mer rafflande också den här våren.

Denna lördag passar perfekt för skissande av uteplats. Härifrån soffperspektivet ser vår stenläggning utanför fönstren ut att ha en enorm potential. Skulle jag gå ut genom altandörren skulle det känslan gå förlorad av tanken att vad jag än åstadkommer så kommer allt att blåsa bort. Så att skapa utemiljöer inomhus denna dag blir idealiskt.

Karmisar Becca