Det blev nästan en hel veckas lov till.

Barnen hade en extra lovdag i onsdags och sedan en religiös himmelsfärdshelg på det. Efter skolslut i tisdags bar det av raka spåret mot Bortom Verkligheten. Mitt ‘Safe Place’. Alla borde få ha ett sådant. Om du inte har det, så skaffa ett. Det behöver ju inte vara ett timmerhus i vildmarken. Det kan vara en bänk vid en å, eller en strandremsa på Gotland, eller en tågvagn i Sibirien. Vad som helst egentligen, bara känslan av total frid infinner sig så fort du entrar dess sfär.

Det måste också vara en plats där du känner att du är tillräckligt långt borta från måsten, så du inte halkar tillbaka till dessa så fort du börjar tänka på dem. Det behöver vara en plats där du inser att du kommer ingen vart alls med måstena så länge du är här, så det är lika bra att lägga de på hyllan tills du träder ur sfären.

Den här gången gick jag upp före övriga familjen. De stannade för att lasta av fyrhjulingar och packning och jag gick upp för att öppna upp och börja elda. Det var något regnigt i luften den först biten, det var några vindfällen som blåst ner över stigen (inte större än att man kunde såga isär dem för att komma förbi), en hel del färsk älgspillning (de visar sig aldrig). När man kommer upp på höjden ner mot sjön, så ser man stugan över en myrmark (mer som en liten sjö nu på våren). Jag förstår att människor blir nyfikna om de skulle råka passera i skogen just här, för det är verkligen inte ett ställe man förväntar sig att det ska dyka upp ett hus.

Så fortsätter jag ungefär tre kanske fyrahundra meter till rundar myren och så spricker himlen upp, solen värmer mig verkligen i ansiktet och stugan står där och bara väntar på mig. Jag har inte varit här på fyra månader, men det spelar ingen roll. Den behöver inget större underhåll. Lite mysigt fix bara när vi väl är här, om man vill, annars behövs det inte. Detta är för mig den lyxigaste platsen på jorden.

En fågel storlek större hade försökt bygga ett bo på överdraget vid styret på min skoter, så det spruckit. Några fåglar hade haft fest inne i ladan, det hör till och en mus hade fastnat i en fälla på samma ställe torkat till och blivit mer av ett pulveriserat stoff. Annars var sig precis likt som vi lämnade det senast.

Vi har haft en helg med tre dopp i sjön om dagen. Inte jag då, men Galenskaparna har badat från bryggan . 7 grader!!! Sedumtaket har fått lite extra påfyllning av substrat och gödsel inför sommaren. Kabeln från vindkraftverket har äntligen blivit uppfäst under stugan och min skoter ser inte längre ut som ett fågelbo. I övrigt har vi bara varit. Gjort vad som fallit oss in och ingen av oss ville lämna igår. Minstingen i familjen tror fortfarande att det är Bortom Verkligheten som han är född. Hans första minnen av sitt liv är från det året vi bodde där. Han och Master Jacques som var tio veckor när vi flyttade upp har båda två detta ställe som sitt hemma.

Jag har försökt förklara för mina barn varför jag inte tänker flytta upp permanent, för de har lite svårt att förstå varför vi inte kan bo där, att om vi skapar en vardag där så blir det inte samma oas.

Att ha en plats att åka till så nära men ändå så långt borta är en ynnest att ha tillgång till när man behöver lugn och ro. Eller som Minstingen utrycker det; lite frid och fröjd här i livet ibland…

Karmisar Becca