Vi är nu med en uteplats man kan äta vid och vi har en skylt på grinden.

Min älsklingsfaster fnyste när jag berättade att jag beställt en skylt till vår grind här i Vetulonia av Ylva Skarp i Leksand. Inte för att det något som helst fel på hennes skyltar. Tvärtom, de är jättehärliga. Men hon tyckte att det var bortkastat när jag kan göra det själv.

Men ibland blir man bara så urled på sin egen handstil hur fin den än må vara. Ylvas är coolare helt enkelt.

Dessutom försörjer hon sig på det och jag gillar känslan av att bidra, om än så lite, till det.

Jag hade inte kunnat gjort det bättre själv…

Tycker att den verkligen är menad för vår trädgårdsgrind. Ett stycke Leksand i Vetulonia i form av Ylva Skarp. Det känns fint.

Familjen Olsson inmutad i den etruskiska historien. Även om vi bor i den nya delen av byn från 1800-talet.

I vårt förra hus fanns det inte plats att äta inomhus, så man var tvungen att sitta ute. Här har vi inte kunnat sitta ute för vår nedre uteplats har varit verkstad fram tills nu.

Äntligen är den tillräckligt röjd för att den första middagen förtärts där ute. Ljuvligt.

Så här såg uteplatsen ut när den förre ägaren hade flyttstädat klart den för två år sedan… Inte en pinal på denna bild var vårt ska tilläggas.

Igår åt vi middag med en känsla av en helt ny terrass.

Det finns massor kvar att göra på detta hus. Men det är en del av dess charm. Jag har haft svårt att släppa huset i Scala Santa. Var inte alls överens med min man och mig själv kring det här köpet från början. Men med tiden…

Casa della Madonna 4 du kommer vinna hela mitt hjärta. Vänta bara ♡︎

Karmisar Becca