Jag som inte kan laga mat.

Något som faktiskt inte stämmer. Det har alltid varit något jag sagt och som nu omvärlden tror på. Men det stämmer inte alls. Jag lagar för det mesta fantastisk mat och jag gör det på känn, följer sällan recept och det blir jättegott. Så nu var det erkänt.

Vi kan ha Vetulonias största aprikosträd.

Det finns i trädgården som tillhör vårt garage. Ett par hundra meter ner för kullen från vårt hus. Det hänger ner över muren mot huvudgatan man kör upp mot byn, så är man så där lagom lång så kan man palla en hel del av dessa sötsaker när man promenerar förbi. Det gör mig ingenting, för de år när trädet bär frukt blir det oftast så mycket att jag inte hinner ta hand om dem allihop.

Jag är inte direkt van vid att hantera aprikoser, men nu har jag ett hyllplan i kylskåpet fyllt med burkar av en prima aprikosmarmelad. Kan vara den godaste som finns. Tänk vad några finskurna aprikoser, färska citroner, myntablad och vaniljstänger kan göra.

Jag bjuder mer än gärna på en färsk hembakad morgonfralla med hemgjord aprikosmarmelad om ni har vägarna förbi.

Idag bokade jag det som behövs för vår planerade resa hem till Sverige. Kändes jättekonstigt. Vi kom ju precis hit. Men det har snart gått tre veckor sedan vi lämnade Hovis. Om två veckor ska vi vara hemma igen. Det är några helikoptrar som ska monteras isär. Min man är behövd borta på flyget.

Det råder fortfarande olika regler i Europa vad det gäller intyg för att få övernatta. För hemresan har vi valt att sova en natt i norra Italien, en natt i norra Tjeckien och sedan ta färjan från Polen till Nynäshamn. På det sättet behöver vi inget negativt test för att resa hem.

Två veckor kvar. Kanske plommonen hinner mogna, kanske världen hinner bli ännu lite mer frisk, kanske havet får ge mig svalka varendaste dag fram tills dess. För nu ska det bli riktigt varmt.

Allt gott till er som läser!

Karmisar Becca