Om man existerat i tidigare liv så har jag mina aningar.

Kanske var jag bondfru på den israeliska landsbygden (en spåkvinna sa det till mig en gång). Kanske var jag en etrusk. I så fall i det lägre ståndet. För jag känner mig inte som någon som får saker serverat för mig. Eller så var jag en av de arma stackare som inte överlevde Titanic. Om man haft flera liv tidigare så kanske att jag varit med om allt detta. Vad vet jag.

För några veckor sedan fick jag tillbaka resultatet på mitt genetiska ursprung. Det gav inga större överraskningar. Mest skandinavisk så klart 73,9%, 19,2% finländare, 5,9% irländare, skotte, walesiska. Ingen dundernyhet för mig heller. Men så finns det ytterligare 1% kvar som inte riktigt stämmer med vad jag fått veta själv genom mina nu levande familjemedlemmar. Den där procenten som visar att jag har västasiatiskt blod rinnande i mina ådror. Gener någonstans från Grekland, Turkiet, Iran, Irak, Uzbekistan eller kanske Pakistan. Fascinerande, spännande, oväntat. I den där procenten ser jag mig påtande i den röda jorden och den 40°c värmen, slitandes men lycklig över att just den jordplätten är min. Kanske som persier, pakistanier, israelit eller etrusk.

Kanske får jag någon gång fler svar. Kanske inte. Själv vet jag bara vad och att jag känner.

Jag har tre fantastiska bostäder i min ägo som var och en fyller sin egen funktion i mitt liv just nu. Men mest hemma det är här.

Lämnar nu hemma för några månader. Men jag kommer snart tillbaka.

Karmisar Becca