EN DALAUPPLEVELSE

Nu har vi gått hela laget runt en gång.

Våra tjejhelger. Jag älskar dem. Det är nog den bästa idén min syster kommit på någonsin. En helg en gång om året, samma fyra personer varken fler eller färre och en fast budget per person som vi aldrig lyckas hålla. Kan det bli annat än lyckat?

Grejen är lite att bara vara fyra stycken. Det är enklast vid bokning av hotellrum, om man behöver hyra bil och det är alldeles lagom många viljor.

Det är tre Stockholmare och jag. Ett syskonpar och två svägerskor, så rumsfördelningen är given. Den tror jag aldrig vi kommer att rubba på. Efter årets helg har vi bekräftat att vi alla har våra egenheter och att det nog är enklast att vi håller oss till det vi hittills alltid har gjort.

Två planerar och två vet absolut ingenting. Med fyra personer blir det sex olika planeringskonstellationer innan det börjar om. Detta var vårt sjätte år. Alltså har alla planerat en resa med alla och nu ska vi börja om. Men nästa år tänker vi oss att eftersom detta nu verkligen kan kallas för en tradition så planerar vi något lite extra alla tillsammans till nästa höst.

Platser som fått privilegiet att ha oss på besök är Göteborg, Malmö/Köpenhamn, Västerås/Stockholm, Toscana och Sandhamn. Dessa platser blir för evigt märkta av oss. Det är ett av målen med våra besök, så klart. Oftast behöver jag ta mig ner till Stockholm och möta upp gänget, i år fick de åka upp mot mitt håll.

Målet detta år var Tällberg och anrika Åkerblads.

Via Stora Skedvi och lunch på Kulinariet ätandes deras i särklass godaste hamburgare alla kategorier och lite småshoppande i Skedvi Bröds saluhall på vägen ut till bilen igen. Ett stycke Dalarna när den är som allra bäst. Nästan lika bäst är det att det är så nära hemma hos mig.

För att förvilla lite på vägen upp mot Tällberg tog vi gamla vägen över Bäsna och Arvslindan, Rälta och Åkersbodarna och vidare utmed Siljan sista biten. En lite långsammare väg, men så mycket finare är 70:an.

ÅKERBLADS HOTELL OCH GÄSTGIVERI

Så anrikt och vackert. Service på toppnivå och mat som man aldrig kommer att glömma. Tällberg är ju ändå Dalarna personifierat. Det blir inte så mycket svenskare och traditionellt än så här.

Kanske jag på allvar börjar boa in mig i Dalarna. Till sommaren har jag bott lika länge här som jag bodde i Vargön under min uppväxt (det vill säga 14 år på samma ort). För visst beskriver jag det lite som en som håller fast vid sin hembygd? Vi var faktiskt till och med en sväng upp till Nusnäs på lördagen och spanade in Dalahästtillverkningen. Ja, ni hör ju. Behöver jag berätta att jag var en av dem som planerade årets helg…

Det är alltid lite sorgligt när årets helg är över. Vi har så galet roligt. Man hinner knappt träffa dessa tre sköningar förrän man kiknar av skratt. Jag minns inte vad det var som utlöste den första skrattatacken den här gången, men jag är glad att jag inte att vid ratten då.

Som jag ser fram emot nästa års jubileum girls!!!

En uppmaning så här på slutet till er som inte varit i Tällberg och bott på Åkerblads, BARA GÖRT!

Ha en fin helg alla.

Karmisar Becca

Publicerat av

Välkommen till en helt vanlig småbarnsmammas liv i en småstad mitt i Sverige, en dröm i Italien och ett hus någonstans bortom verkligheten.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s