VI LYCKADES TA OSS HIT

Snötillgången har väl lite mer att önska,

men med stor försiktighet gick det att ta sig upp med skoter och all packning på skogsvägen den här gången. Isarna på sjöarna är däremot perfekta, så vi får hålla oss på dem. I skogen och på skoterlederna går det inte att köra ännu. Där är det för tunt med snö för att inte riskera att förstöra undervegetationen.

Men någon nöd har det inte gått på oss alls. Julen har bjudit på tio till femton minusgrader och strålande solskensdagar. Jacques och Viggo lever verkligen upp här, det gör vi alla i och för sig. Just de två har ju sina första minnen i livet från det året när vi bodde här (2017-2018) och det märks så väl på båda. Att det är här av familjens tre tillhåll som är deras hemma.

Tanken var nog att vi skulle stanna här hela jullovet, men som förhållandena är nu så åker vi nog hemåt lite tidigare. Det är inte optimalt att ta sig in till civilisationen på snöskoter som det är nu och det är nog endast då det kan bli ett litet problem att vara här ute länge. För vi kommer att behöva fylla på förråden så småningom. Om någon undrar hur vi fixade det året vi bodde här, så är svaret att vi då i övergångssäsongerna hade både fyrhjulingar och skotrar att välja emellan. Det är alltid ett övervägande hur man bäst ska ta sig hit innan snön är tillräcklig och så även framåt vårkanten när isarna börjar bli för dåliga och marken kanske för mjuk i skogarna.

Fram tills dess att hemfärd än blir

så njuter vi av vår lilla oas ute i ingenstans bortom det verkliga livet som existerar någonstans här utanför. Det är så det känns och det är så livet fungerar här. Vi är ganska avskärmade från vad som händer och till och med elen är gratis. Få förunnat just nu.

När maten börjar sina

så lämnar vi väl detta för den här gången och återvänder till någon form av verklighet. Men än så länge är skåp, lådor och kylskåp fortfarande välfyllda, så det lär dröja ett tag till.

Nu ska jag ta mig ur min julklappspyjamas, som jag erhöll från min kära syster och gå ner till sjön med lite varmare vatten och försöka jobba bort de knölar som finns på den isbaneåtta jag skottatde fram under gårdagen. Kanske det kan bli en perfekt skridskois innan vi ska åka hem:))

Önskar er alla en god fortsättning på helgen och hör det ni. Ta det bara lugnt ett tag till. Det händer faktiskt inte så mycket av att man gör det…

Karmisar Becca

Publicerat av

Välkommen till en helt vanlig småbarnsmammas liv i en småstad mitt i Sverige, en dröm i Italien och ett hus någonstans bortom verkligheten.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s