På måndag går jag in min årliga bubbla.

Jag har ett kort och intensiv skede under mitt arbetsår. Den börjar imorgon och pågår så där tre till fyra veckor framåt.

Det är nu jag går igenom att alla papper från året innan är i ordning och att boksluten för våra bolag kan påbörjas. Detta är nog den enda perioden där jag helst inte ser att något annat oförutsett kommer in och stör. All annan tid är jag flexibel.

Bildsenarion

Använder ni er av bilder i huvudet för att nå fram?

Det gör jag alltid. Om jag bara skulle se pappershögar så skulle jag nog tycka att det var dötrist.

Jag har trappor med olika rum med roligheter på vägen upp till toppen. När man når avsatsen med ett rum, så tar man rast där och gör något roligt.

Jag vet, lite flummigt, men det funkar för mig. Jag behöver en morot i mitt ensamarbete. Moroten kan vara ett serieavsnitt eller kanske att bara få skriva ett blogginlägg eller ta en tur till en speciell plats med kameran eller varför inte ett yogapass.

Jag har planerat en belöning eller det kanske blir två.

Efter de kommande tre veckorna har jag en plan för var jag ska vara. När jag nått den så ska jag ge mig själv lite frid och fröjd ett tag innan drabbningen med revisorn och skatteverkets hemsida inträder. Det brukar inte vara så farligt. Då har jag järnkoll på allt och kommer det frågor, så brukar det gå att svara på dem ganska snabbt och allt löper på som vanligt.

Ikväll ska jag dricka te och läsa om ytterligare några inspirerande kvinnor i Changemakers av Malin Lindner. Jag ledsnar aldrig att läsa om dem. Jag bör också, inför morgondagen, fylla på kaffeburken till bredden med pulver, så det räcker till min mugg i hinkformat på kontoret.

Kanske syns vi någon gång under tiden om bloggen uppdagas i ett av rummen eller om jag får möjligheten till en fotopaus. Annars syns vi på andra sidan.

Jag ska dricka kaffe och veta saker de nästkommande veckorna.

Allt gott till er.

Karmisar Becca