Hemma igen. Vid ett av mina hemman.

Min andra hälft, i mitt fall är det min ena syster (min man är inte min andra hälft, han är ett med mig), är hemma hos sig igen för några dagar. Kanske en vecka eller så. Vår mamma avlöste mig idag. Hon är hos henne nu och min äldsta har tryggheten från sin mormor och sin älskade moster hemma för ett tag.

Själv har jag varit i storstaden för några dagar. Bott hemma hos min syster och som det nu är, hemma hos min dotter. Det har varit så skönt på många sätt. Jag har fått se att min syster mår helt okej för stunden och min dotters viktigaste uppgift just nu, att hennes liv med skola, dans och vänner fungerar. Tryggt för nu.

Malin ville att jag tog med mig Master Jacques. När jag frågade sa han genast ja. Han gillar storstaden, trots sin uppväxt i vildmarken. Han älskar dofterna, väntan på att hissdörren upp till lägenheten ska öppnas och mer än allt annat älskar han min systers vardagsrumsmatta.

Han smälter in i den som om han och den vore ett.

Erkänn att han inte är jättelätt att hitta när han rullar ihop sig på min systers matta?

Som sagt min syster är hemma igen för någon vecka. De har opererat en stor tumör som etsat sig fast på hennes hjärna. Borta nu. En kvar vad man kan se. Den kommer också försvinna på något annat vis. Lungorna är angripna. Men som alla allierade, så kommer fienden få på moppo. Don´t mess with the Magnusson´s.

Hon fyller 40 på måndag, min syster. Hon är hemma på sin hemadress och relativt pigg. Skicka all er kärlek ni har! För ni som känner henne vet att hon är så värd det!!!

Detta är livet.

Vi konfronterar det och jobbar framåt.

Det är viktigt att i allt detta hitta andrummet i vardagen, för alla. Ingenting är rättvist. Vem ska bedöma det? Varje dag är livet. Lev det. Nu.

Karmisar Becca.