…en plats bortom verkligheten.

Under en orolig tid så var detta en plats dit man kunde komma för att få frid och fröjd en liten stund.

En plats bortom den vanliga civilisationen, närmare naturens egna resurser, skönt belägen vid ett vatten och med egen vind- och solkraft.

Inga bilar kunde ta sig dit. Man behövde ha ett mer terrängvänligt fordon eller så fick man använda sina egna fötter. Man fördrev dagarna lite liknande de gamla historieböckernas beskrivningar av ett dagsarbete. Ett livsuppehållande sätt. Att klara sig för dagen och lagra det som lagras kunde.

Allting tog lite längre tid än vad det gjorde hemma i den moderna världen. Men det fick göra det. Det enda man visste, att tid hade man och den var viktig att ta till vara på. Men ännu viktigare var kanske, att det var en säker plats i en orolig tid.

Kanske detta skulle kunna vara ett stycke i en historiebok i framtiden om denna plats. Vår alldeles egen framtagna plats Bortom Verkligen.

Vet ni vad det också var en gång?

Det var en gång två kvinnliga kirurger på ett stort universitetssjukhus i Stockholm. Deras arbete var (är i presens) att rädda människors liv. De senaste två månaderna, min systers liv. Två kvinnliga superhjältar!

Då menar jag VERKLIGEN superhjältar!

Oavsett hur vår familjs historia kommer att ge sitt avtryck längre fram, så har dessa två, Margret och Lisa, vid två olika tillfällen, avlägsnat elakartade tumörer från min systers hjärna. Den första något mer lättillgänglig än den andra. Den andra bedömdes inte opererbar alls. Men så kom Lisa. Hon gjorde det. Och vet ni, det ser ut som att hon fick bort allt (inte all cancer, men hela den tumören).

I denna oroliga tid var i alla fall DET ett fint besked.

Karmisar Becca