12 dagar av ren lycksalighet…

kanske är det närmaste jag kommer en beskrivning av min senaste resa.

Vi bestämde i våras att vi skulle åka tåg, mitt resesällskap och jag. Kanske till England, via Danmark, Tyskland och Frankrike då. Vi planerade egentligen inte så noga, men bokade några hotell och några tågbiljetter. Så någon månad innan vi ska åka, så dyker dyker det upp en resa i resan som vi bara måste följa med på. Lite andra datum än vad vi först tänkt och något England för mig hanns då inte med den här gången, men vad gör väl det. Älskar när det blir lite spontant och opretentiöst.

Snälltåget från Stockholm till Hamburg. Att bara få tuffa fram genom ett helt och två halva länder utan att behöva fundera över vägval, bilköer eller medtrafikanter som inte tänker som jag. Bara boa in sig i sin tågkupé med en fin vän, prata väsentligheter vi inte hunnit samtala klart om sedan sist.

Traska några vagnar bort till restaurangvagnen när magen börjar kurra, bli serverad lite annan mat än vad vi beställt och att därefter få uppleva ett litet skådespel mellan tågpersonalen och ett par tillhörande Sveriges kulturelit som, då de fick beställa efter oss, hade ännu mindre valmöjligheter på måltider.

Mysa in sig igen i sin kupé, ikläda sig sin Polarn och Pyret pyjamas (mitt resesällskap nattlinne som nu torkat klart, hon hann inte torka tvätten innan avresa) duka upp lite snacks och dricka och fortsätta diskutera världsligheter tills man inte orkar mera, men med vetskapen om att vi kan ta vid berättelsen dagen efter och sedan dagen efter det och dagen efter det…

Vi byter tåg i två städer innan vi når Paris efter drygt ett dygn. Någon timmes stopp i Hamburg och jag fick äntligen se Philips loggan mot det rutmönstrade fönstret. Just det finns väl med på alla människors Bucketlists?

Något sent anlände vi sedan till Karlsruhe, så vi hann inte med vårt inbokade tåg mot Paris. Så i väntan på nästa fick vi smutta på ett glas vin och titta på röda fåglar på ett närliggande zoo. Ett gammalt minne dök upp från en sommar när jag gick på dagläger vid Karlsro i Öxnered. Nästan samma namn, en del fåglar, vi drack massor av hallonsaft och umgicks massor.

Paris tre timmar senare än beräknat.

Men vad gör väl det när man har all tid i världen.

Vi släpar våra redan innan resan överfulla resväskor uppför den otroligt vackra svängda trappan vid en av Gare de Est utgångar. Den där trappan där Amelie i filmen ”Amelie från Montmartre” springer upp när hon jagar honom som petar under fotoautomaten. Han som tar en trampmoped och tappar en av de röda packväskorna. Ni som har sett den vet. Precis där han tappar väskan ligger för den här natten vårt hotell. Noga utvalt av mitt resesällskap. Hon har bott där flera gånger redan.

Vi njuter Paris en kväll och en morgon innan vi traskar genom stan ner till Gare de Lyon därifrån tåget mot södra Frankrike går. Paris har väldigt många olika tågstationer. Hela sex stycken tror jag om jag inte är felunderrättad.

Det är en annorlunda upplevelse för mig att resa med någon som gör resan med samma tänk som jag själv. Vi reser inte likadant, men vi har rest mycket. Jag fick släppa mitt kontrollbehov vad det gäller biljetter. Hon fick lita till att även jag kunde visa vägen till platser. Vi lyckades utomordentligt bra båda två ändå. Bara lite läskigt, ibland.

De franska tågen tar oss till Montpellier och Béziers. Vi fortsätter att prata och äta gott och leta oss vidare till nästa ställe. Vi blir hämtade med bil och bor på en gammal kvarn i fyra dagar. De dagarna behöver ett helt eget inlägg. Så även besöket vi gjorde till Giverny när vi en vecka senare återvände till Paris och Amelies kvarter i Montmartre.

Mina magmuskler har gjort sig påminda, jag som glömt att de fanns, genom att skratten har varit så många och hjärtliga och galna under denna resa att jag fått träningsvärk i mitt underliggande sixpack. Jag har känningar av det fortfarande så här flera dagar efter att jag kommit hem.

Jennifer det här är till dig. Tack för en helt fantastisk resa. Jag har älskat att ha dig som vän sedan första dagen, men nu älskar jag det ännu mer. Det är du och din dotter (och dotterdotter) mot världen, men det är helt klart du och jag med världen!

Karmisar Becca