VI FLYTTAR GRÄNSERNA LITE TILL

Jag kom hem från våren i Toscana förra veckan.

Jag är inte riktigt beredd att släppa den där pirriga känslan av den varma solen i ansiktet, de rosa blommande mandelträden och den hängande jättelysande gula Mimosan. Det var så ljuvligt!

Så denna måndag, som genom ett trollslag, har solen värmt hela dagen. Jag har under helgen fyllt huset med blommor (om än inte Mimosa), så väl med Limonium, Korsbarkskvistar, Körsbärsgrenar och Tulpaner. Våren är ändå på intågande även här!

Vi vabbade lite idag…

Jag och äldste sonen och pappan också en del av dagen. Sonen är småhängig och har tappat rösten. Så det är tyst och lugnt i huset.

Det blev en väldigt mysig dag. För hunden som fått mer uppmärksamhet än en vanlig måndag, för mig för att tre hålltider under eftermiddagen försvann på grund av att ett barn blev hemma, för barnet som fått vila en extra dag och för att det är väldigt mysigt att bara vara hemma ibland på ett helt annat sätt an vad man tänkt.

Hämtade mamsen vid tåget. Hon är nu hemma igen efter några dagar i storstan med min syster och så klart då även min dotter.

Min syster fick idag svar på den MR-röntgen hon gjorde i torsdags. Det syntes inte mer på den än den tumör som de sett tidigare.

”Så det är ju positivt” skriver hon i vår familjechat på WhatsApp.

Man flyttar sina gränser… Lite till.

I december när vi fick veta att tumören i lungan växer, så var det ändå positivt att det inte syns något på huvudet. För det vill vi helst inte, sa läkaren då.

Nu när det ännu en gång sprider sig till hjärnan, så är det positivt att att det faktiskt bara är på ett ställe. Vi anpassar oss. Det är så man måste funka.

Det är ju faktiskt bara en tumör nu. Förra året var det två. Positivt.

Under tiden vi inväntar den riktiga våren lämnar vi över ansvaret för min systers framtid i Karolinskas händer. Hoppas de kan ge oss lite mer tid och ber det vi tror på att hon ska genomlida ytterligare en jättetuff drabbning mot dessa oönskade inkräktare som sprider sig i hennes kropp.

Tror ändå på att detta blir en fin vecka.

Karmisar Becca

Publicerat av

Välkommen till en helt vanlig småbarnsmammas liv i en småstad mitt i Sverige, en dröm i Italien och ett hus någonstans bortom verkligheten.

Lämna en kommentar